Fick nyligen beskedet om artros men det slutade inte där. Tydligen.
4/12 - 5/12 så var jag inlagd på CSK på grund av buksmärtor, feber, yrsel och illamående.
Åkte till vårdcentralen på torsdagen efter ett samtal med deras sjuksköterska under telefontiden.
Holy shit, tänkte jag och duschade för säkerhetens skull. Fick träffa en bra läkare och fick ta prover som visade på en infektion i kroppen. Jaha. Ingen visste vad allt detta berodde på då jag inte alls hade något typiskt för de sjukdomar som går runt. Vårcentralen skickade remiss till CSK akuten och dit begav jag mig, vinglig och illamående som tusan.
När jag väl kom till CSK så fick jag hjälp på en gång. Fick ett rum, en säng, en nål i armen och ett kort samtal med läkare. Läkaren i sig såg ut som att hans muskler skulle spränga hans tröja. Kinda intimidating. Men, han klämde och hade sig och sedan fick jag bara svaret: du ska läggas in. Ett ultraljud senare och jag var inlagd. Sent på kvällen blev jag nerkörd till röntgen och sedan till avdelningen. Fick dropp där och en plats i ett rum med 3 andra personer. Jag var yngst, såklart, och friskast.
Helvetesnatten som följde gör jag en kort historia av och skriver helt enkelt såhär: mannen bredvid snarkade som en trasig maskin, mannen mitt emot snarkade och pratade i sömnen och den sista bara pratade i sömnen. Jag fick ingen sömn den natten. På morgonen under ronden fick jag äntligen det bästa svaret som de kunde ge mig: jag har körtelbuk. Ett tillstånd som oftast drabbar barn i 10-12 års ålder. Derp. Finns inget mer de kunde göra och de skickade hem mig innan lunch. Väl hemma så fick jag sova 8h och sedan 8h till under följande natt. Nu mår jag bättre och hoppas att min hälsa ska förbli okej under många år framöver.
Kommentera