Jag tänker väldigt mycket på PCOS just nu och jag tror att jag vet varför.
Dagligen så får jag se människors inlägg på facebook med motiverande texter som handlar om barn och barnbarn samt familjeliv. Ett exempel är: "Barn och barnbarn är den bästa medicin som går att få, och helt utan skadliga biverkningar." Javisst är det bra att mina fb-vänner är glada över sina barn och barnbarn samt att de delar sin eufori om t.ex. att de är gravida eller om sina barn men samtidigt blir jag påmind om vad jag antagligen aldrig kommer att få. Detta beror ju dels på min totala fobi för förhållanden samt min PCOS.
I min PCOS-stödgrupp så skrivs det mest om mediciner som kan hjälpa någon att bli gravid, barn, graviditeter och om aktuella partner och deras bröllop. Det är sällan man kan prata om det som ligger mig varmast om hjärtat: hälsa. Övervikt pratar de om men sällan om följderna och det som jag upplever som riktigt jobbigt. Hormonsvallningar och självförtroendet som ofta brister till följd av PCOS.
Det gör mig ledsen. Dels de där bilderna på facebook och fixeringen med barn. Det fanns till och med en tråd där de ville visa upp sina vigselringar. För de som är singlar och inte intresserade av att skaffa barn har det nog inte den glädjande effekt som de ville ha. Jag skriver bara utifrån mitt perspektiv eftersom det är det enda jag har men det är inte mindre jobbigt för det. Det ger en känsla av ensamhet.
Kommentera