Rage & Cake

När jag var liten så trodde jag att vuxna visste allting. De var nästintill gudar som alltid hade ett svar om allt det man funderade över.
Nu har jag själv räknats som vuxen i många år och känner att jag inte vet någonting. Trots många år i skolan och ett flertal på högskolan så saknar jag ofta svar över det jag undrar över. Det finns ingen magisk gräns när man helt plötsligt förstår sin omgivning och människorna i den och det är bara att acceptera. Det känns konstigt.

Jag väntar även på att livet ska börja men det går trögt och jag tror att om jag bara vandrar vidare så kommer jag till mitt riktiga liv. Jag börjar förstå att min väntan inte bidrar något alls och att mitt liv levs just nu. I denna stunden. Med varje ord jag skriver så passerar ytterligare sekunder ur mitt liv.

Jag väntar på att ta mitt körkort, att ta min examen och börja jobba på "riktigt", att träffa en partner och att skaffa den där villan jag alltid velat ha. Det är ett konstant stand-by och det gör mig ledsen.