Det känns bra idag. Riktigt bra. Det känns som att det finns ett ljus i slutet av tunneln. Jag längtar tills ett liv då jag har lite lättare att röra mig, att kunna springa långt igen, att slippa människors dömande blickar. För att förtydliga min situation skriver jag följande: jag älskar mig själv men jag älskar inte min PCOS. Den vikt som jag antagligen lagt på mig på grund av min PCOS gör livet svårare. Det är fullt möjligt att fortsätta att leva såhär men jag har en bild av hur det var innan all vikt och det var lättare. Inom 3 månader ska jag få ett möte på sjukhuset i Torsby och jag är så exalterad.
Ciao.
Kommentera