Igår var det hemskt och jag förstod att det skulle antagligen vara en av de tyngsta dagarna under flytperioden. Jag var deprimerad och tänkte att det inte var värt mödan. Jag läste tipset om att dricka buljong och det hjälpte verkligen. Kunde sova under natten utan magsmärtor som beror på en alltför tom mage. Mina tankar är många och hittade följande inlägg på facebook:
 
 
 
Maria skriver följande: "Many of them have been self-accepting, even fat-positive. They came through hell to love themselves and live in their bodies without apologizing. But they’ve gotten tired of haunting the gym. They get tired of people lecturing and begging. They get tired of men at the bar shouting “man the harpoons.” They get tired of their seatmates on airplanes asking to be moved. They get tired of hearing they were too fat to fuck, or that this dress does not come in that size. They’ve done the impossible math: one set of humiliations they’re willing to trade for another."
 
Jag skulle ha kunna ha skrivit det själv (om jag nu var bra på att uttrycka mig i skrift). Det beskriver det som jag har försökt att tala om för andra i min omgivning angående varför jag gör operationen. Förutom gällande att bilda en egen familj så handlar det också om att bli sedd som en asexuell varelse som kan ha samma möjligheter i livet som andra. När jag väl tänker till vad möjligheterna innebär så inser jag ganska snabbt att jag kanske kommer att bli som många andra. Men jag har en tro på att jag gör rätt sak och att med hjälp av vänner och familj så kommer jag inte bli en människa som uppskattar livet mindre.
Flyt inför gbp, Hälsa, gbp,

Kommentera

Publiceras ej