Då är det dags. Min gastric bypass kommer antagligen att ske 21/9 på Torsby Sjukhus. Jag fick beskedet 19/8 och jag tackade ja till tiden. Från och med imorgon så kommer jag att leva på 800 kalorier per dag för att gå ned i vikt inför operationen. Jag har beställt modifast som jag antagligen kommer att hata om 1 månad. Jag har ingen aning om hur det här kommer att gå och jag är nervös men förväntansfull. Kanske har jag precis gjort mitt största misstag någonsin eller så har jag tagit det beslut som krävdes för att mitt liv skulle förändras till det bättre.
Jag kommer att blogga om min resa och ska försöka vara så ärlig som jag orkar med. Som tur är så har jag stöd i att 3 personer som jag känner redan har gjort operationen och jag kan fråga dem om vad som helst.
Dagen spenderades med att ta det lugnt hemma och att äta god mat eftersom fr.o.m. midnatt så blir det bara flytande föda. "Flytet" (som det kallas) ska pågå tills operationsdagen och jag vet fortfarande inte om jag kommer få opereras den dagen som det är planerat. För att bli opererad så måste en gå ned en viss procent av sin kroppsvikt. Jag vägde 130kg imorse och jag hoppas att det blir ca. 13kg som jag behöver gå ner. Jag vill verkligen det här och jag tror att det kommer att bli tufft innan och efter operationen. Vi får se.
Förklaring? Jag behöver inte försvara mitt val men jag vet att folk är nyfikna. <3 Jag opererar mig då jag under 16 år dragits med övervikt och jag är trött på det. Det tar mycket energi att dra runt med så mycket vikt att jag skulle kunna vara 2 personer viktmässigt. Jag känner mig inte ful, äcklig eller mindre värd än andra för att jag är tjock. Jag känner mig trött väldigt ofta och vill orka med mer än vad jag gör. Ett annat skäl är min PCOS och min vilja att bilda en egen familj någon dag. Om jag går ner i vikt så kommer det göra det lättare för mig att bli gravid och dessutom så finns det en mindre chans att något går fel under graviditeten.
En annan anledning är att jag är trött på att människor stirrar på mig på ett nedlåtande sätt och behandlar mig sämre bara för att jag är överviktig. Det känns fruktansvärt att skriva just det då det egentligen inte ska förekomma sådan särbehandling. Senast igår stirrade en person på mig låååångsamt, topp till tå och gjorde en grimas. Blicken som följde var rent äckel och liknande erfarenheter att följt mig under hela mitt vuxna liv. Som tjock så blir en klassad som ful, ohälsosam och ibland rent av dum i huvudet. På en arbetsplats blev jag tillfrågad om jag egentligen borde äta något alls då jag var så tjock.
Kommentera