Jag sov knappt ingenting. Dörren var lite på glänt då jag fick en lätt panik i bröstet så fort jag skulle somna och hade bett sjuksköterskan att hålla koll på mig. Jag var så trött... De väckte mig vid 23:00 för prover och medicin. Sedan vid 02:00 för fler prover och mediciner. 06:00 kom de in igen och med 2.5h av sömn i kroppen så mådde jag skit. Ångesten var stark och tankarna var mörka. Jag ångrade hela operationen och jag ångrade det jättemycket. Vid 07:00 så kom 3 personal in till mig och sa att jag var tvungen att lämna rummet på grund av en mycket smittsam patient som behövde eget rum. De placerade mig i korridoren där andra patienter, anhöriga och personalen kunde gå förbi och titta på mig. Jag kände mig fruktansvärt illa behandlad och lyfte det med personalen. Deras ursäkt var att de inte kunde göra någonting och att de tomma rummen skulle fyllas med nya patienter.
En yngre man kom förbi min säng med en borrmaskin och sa: "jag ska borra lite över dig nu. Det kommer låta en del." Ok. Jag låg där under en tunt lakan och trosor, mådde skit, i korridoren och nu skulle någon borra i taket. Människor gick förbi och tittade på mig och jag kände mig lite som ett cirkusdjur. Jag hade ingenstans att ta vägen och kände paniken växa. Jag tog med alla mina grejer till toaletten och bytta om till vanliga kläder, gick till tv-rummet och satt där för att slappna av. Jag behövde egentligen vila och få lite lugn och ro men andra patienter kom och satte sig vid mig. De var högljudda, halvdöva och satt och åt högljutt. Usch.. vilken mardröm. Läkaren kom och pratade med mig och frågade om jag ville hem. Jag vill självklart lämna stället och så snart som möjligt. Sjukgymnasten kom och pratade med mig och dietisten likaså. Jag ringde till min bror som skulle hämta mig och väntade ut tiden. 3 liter dropp senare så flydde jag fältet för att åka hem. Utmattad, fylld av ångest och trött som tusan. Det var ingen bra upplevelse.
gastric bypass, gbp,

Kommentera

Publiceras ej