Rage & Cake

Idag blev jag äntligen opererad.

Jag kom till Torsby sjukhus vid 08 då jag var tvungen att lämna blodprov innan. Det stod 10:00 på kallelsen till operation men när jag väl kom dit så fick jag reda på att det skulle dröja tills efter lunch innan jag blev opererad. Det har varit en känslo- och tankestorm under dagen och jag ska beskriva det så bra som det går.

Jag satt på sängen inne på uppvak och väntade på min tur och tankarna cirkulerade konstant kring: Vad har jag gett mig in på?

Sköterskorna var jättesnälla och jag fick samma sjuksköterska som jag hade vid min galloperation. Hon, kirurgläkaren, narkosläkaren och en till sjuksköterska pratade ihop sig angående mina problem med morfin och narkosen i sig. De kom överens om en lösning som gjorde att jag inte skulle må lika dåligt. Runt kl. 14:00 så fick jag äntligen komma in till operationssalen. Med nedhasade strumpor och yrsel så fick jag lägga mig på britsen igen. Tankarna kom igen: vad fan har jag gett mig in på?

De förklarade åter igen att jag skulle få andra preparat så att jag inte skulle må skit när jag vaknade. Jag sövdes utan problem och när jag vaknade så mådde jag helt ok. Jag var dock jättetrött och syresatte mig väldigt dåligt. Jag fick syrgas under en lång stund och mådde illa av den. (Det är något med syrgas.. det smakar äckligt och luktar på ett mycket speciellt sätt). Efter det så gick det relativt bra. Jag kom upp på avdelningen och fick ett eget rum. Personalen på avdelningen var däremot riktigt dryga och otrevliga. Men, jag var öm, nästan fri ifrån smärta men med en enorm obehagskänsla i magen. Jag lyckades dricka lite vatten och fick i mig en tablett.

Tankarna nu: nu är det äntligen gjort men fan.. jag kanske inte borde ha gjort detta.