Jag har ingen lust att skriva om mitt liv just nu. På grund av det så gör jag inte det.
Kanske fortsätter någon dag men det är inte idag.
ragecake,
När jag var liten så trodde jag att vuxna visste allting. De var nästintill gudar som alltid hade ett svar om allt det man funderade över.
Nu har jag själv räknats som vuxen i många år och känner att jag inte vet någonting. Trots många år i skolan och ett flertal på högskolan så saknar jag ofta svar över det jag undrar över. Det finns ingen magisk gräns när man helt plötsligt förstår sin omgivning och människorna i den och det är bara att acceptera. Det känns konstigt.

Jag väntar även på att livet ska börja men det går trögt och jag tror att om jag bara vandrar vidare så kommer jag till mitt riktiga liv. Jag börjar förstå att min väntan inte bidrar något alls och att mitt liv levs just nu. I denna stunden. Med varje ord jag skriver så passerar ytterligare sekunder ur mitt liv.

Jag väntar på att ta mitt körkort, att ta min examen och börja jobba på "riktigt", att träffa en partner och att skaffa den där villan jag alltid velat ha. Det är ett konstant stand-by och det gör mig ledsen.
ragecake, vem är jag,
Jag har observerat en del roliga och en del hemska butiksbiträden på senare tid. Det gäller allt ifrån att de smsar och skiter i att fråga om man som kund behöver hjälp och till otrevlig ton. Det var till och med ett butiksbiträde här i Karlstad som snackade skit om en annan kund med mig, som också är en kund, och tyckte att det var helt okej. Hon ägde dessutom butiken i fråga. Helt otroligt.
 
Om jag får ett bra bemötande när jag är ute och shoppar så finns risken att jag kommer tillbaka. På de ställen där jag är stammis är de alltid trevliga och gör sina jobb galant. Man behöver inte vara övertrevlig för att få kunder att komma tillbaka. När jag var och åt på ett relativt känd pizzeria här i stan så gjorde servitrisen alla tänkbara missar. Hon glömde dryck, bestick och saker som skulle ingå i maten. Hon var stressad, lyssnade inte och svamlade. När jag sedan skulle betala så såg jag att de hade en insamlingsbössa för Röda korset på bänken. Jag plockade fram alla mynt som jag hade i plånboken och började peta i dem. Servitrisen såg irriterad ut och fällde kommentaren: "Det där ska du inte slösa pengar på. Du kan ge dem till mig istället!" Ok.. Hon förtjänade verkligen ingen dricks. Hon förtjänade en utskällning med tanke på den dåliga servicen jag hade fått.
 
Jag älskar smycken och spenderar gärna pengar på dem när jag har råd. Jag är ganska petig och vill gärna se hur smycken ser ut på mig innan jag köper dem. Oavsett om det gäller ett guldhalsband eller silverörhängen så förväntar jag mig att de som säljer dem VILL sälja dem och gör det som ingår i deras jobb. Det finns ett flertal gamla tanter som verkligen inte ska jobba inom försäljning. Istället för att visa smycken så tittar de på dem irriterat och sedan blickar de ut över andra kunder som behöver hjälp. Så har det varit på 3 utav 6 ställen i stan. Skamligt. Numera håller jag mig till de två som jag tycker bäst om bara för att slippa de sura tanterna. Urgh.
Peace.
karlstad, kundservice, smycken,