Dag 3 och jag mår lite bättre. Vaknade ganska sent och fick i mig en måltid vid 12 för att sedan vara inne i centrum tills 18:00. Fick dricka en VLCD-dryck när jag kom hem och nu har jag ändå 2 till modifast som jag måste få i mig. Jag lever ett liv då jag rör på mig ganska mycket och jag inser att min största utmaning är att jag måste hålla i mina mattider.
 
Spenderade dagen hos min frisör och är rätt nöjd med livet. Bara massssssor med dagar kvar till operation.
 
Något som jag har funderat mycket på är att många som genomgått en gastric bypass var mycket missnöjda med sigsjälva innan operationen och lägger upp bilder där de ska framstå som fula. I kommentarerna skriver människor: "Vad fin du är nu". Som att personen inte var fin innan.. Inte okej. Jag har inga "skämsbilder" som jag kommer göra något dylikt med. Jag är så fruktansvärt nöjd med migsjälv och anser inte att jag är ful på något vis.
 
Artros, Flyt inför gbp, Hälsa,
Jag har observerat en del roliga och en del hemska butiksbiträden på senare tid. Det gäller allt ifrån att de smsar och skiter i att fråga om man som kund behöver hjälp och till otrevlig ton. Det var till och med ett butiksbiträde här i Karlstad som snackade skit om en annan kund med mig, som också är en kund, och tyckte att det var helt okej. Hon ägde dessutom butiken i fråga. Helt otroligt.
 
Om jag får ett bra bemötande när jag är ute och shoppar så finns risken att jag kommer tillbaka. På de ställen där jag är stammis är de alltid trevliga och gör sina jobb galant. Man behöver inte vara övertrevlig för att få kunder att komma tillbaka. När jag var och åt på ett relativt känd pizzeria här i stan så gjorde servitrisen alla tänkbara missar. Hon glömde dryck, bestick och saker som skulle ingå i maten. Hon var stressad, lyssnade inte och svamlade. När jag sedan skulle betala så såg jag att de hade en insamlingsbössa för Röda korset på bänken. Jag plockade fram alla mynt som jag hade i plånboken och började peta i dem. Servitrisen såg irriterad ut och fällde kommentaren: "Det där ska du inte slösa pengar på. Du kan ge dem till mig istället!" Ok.. Hon förtjänade verkligen ingen dricks. Hon förtjänade en utskällning med tanke på den dåliga servicen jag hade fått.
 
Jag älskar smycken och spenderar gärna pengar på dem när jag har råd. Jag är ganska petig och vill gärna se hur smycken ser ut på mig innan jag köper dem. Oavsett om det gäller ett guldhalsband eller silverörhängen så förväntar jag mig att de som säljer dem VILL sälja dem och gör det som ingår i deras jobb. Det finns ett flertal gamla tanter som verkligen inte ska jobba inom försäljning. Istället för att visa smycken så tittar de på dem irriterat och sedan blickar de ut över andra kunder som behöver hjälp. Så har det varit på 3 utav 6 ställen i stan. Skamligt. Numera håller jag mig till de två som jag tycker bäst om bara för att slippa de sura tanterna. Urgh.
Peace.
karlstad, kundservice, smycken,

Jag är en tjockis och det vet jag. Men varför? När jag var liten så var jag normalviktig och var precis som alla andra. Detta ändrades drastiskt i tonåren. Jag började att gå upp i vikt i en rasande takt och slutade först efter 40kg. Holy shit, jag vet. Hur kommer det sig? En sak i taget. Puberteten var inte riktigt normal men det förstod jag inte förrän senare. Mensen uteblev i flera år men jag klagade inte mycket på den saken. (Mens är äckligt.) Men vikten förblev ett stort problem och trots att jag var aktiv och åt precis som alla andra så kom fördomarna. Jag var ju tjock. Tjock blir man om man äter för mycket och sitter still. Nja, inte alla. Men eftersom jag är mänsklig så trodde jag seriöst på den skiten och började äta mindre och mindre. Min vikt förblev densamma och jag insåg att något måste vara fel. När jag fyllt 22 år så hade jag äntligen mod att söka hjälp och efter blodprov och diverse undersökningar så fick jag reda på svaret. Jag har PCOS.

Klicka: http://www.1177.se/Varmland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Polycystiskt-ovarialsyndrom---PCOS/

Idag kämpar jag fortfarande med att få hjälp och trots upprepade försök att bli av med vikt så har ingenting hjälpt. Hur har sjukdomen påverkat resten av mig? Den gav mig en ganska grav ätstörning då mat är fienden och egentligen borde jag inte äta alls. Mat är ett nödvändigt ont. Trots att ätstörningen har blivit bättre så gör fördomar att den kommer tillbaka. Jag har läst alldeles för många bloggar som handlar om överviktsoperationer och varför människor har blivit överviktiga. Många skriver att de har ätit för att de varit ledsna och att de är ”godismonster” för att sedan klaga på sin övervikt. Wtf? Jag önskar att det vore så lätt för min del.

Sluta upp med fördomar! Fy fan.