Rage & Cake

Jag skriver inte mycket längre eftersom att det känns som att jag inte har något att säga.

Det är så mycket som har hänt att jag inte vet vad jag ska börja. Mitt sociala liv gick i kras och jag gick skilda vägar ifrån vänner som betytt mycket för mig. Det visade sig att vi inte kunde kommunicera längre och att vi hade vuxit ifrån varandra.

Jag var vilsen och visste inte vad som skulle hända men det gick bra. Allt ordnade sig även om jag inte trodde att det skulle det. Det är konstigt.

 

Sommaren tog slut och studierna tog vid åter igen.

Jag känner mig ensam.

Jag känner mig utanför.

Det är som att det finns en osynlig mur mellan mig och alla andra.

De är inte som mig. Jag är annorlunda.

Hur? Jag vet inte. Det är en konstant tanke som envist biter sig in i mina tankar och gör att jag vill överge allt vad socialt umgänge heter.

Det är som att jag inte blir sedd eller hörd. Att ingen bryr sig om mig. Om jag inte är i skolan finns det ingen som hör av sig och frågar hur jag mår. Tomhet. Utanförskap.