Rage & Cake

29/9 så blev min gallblåsa bortopererad. Jag tänkte att någon kanske vill veta mer om min upplevelse så jag beskriver min dag så gott det går. Jag gick upp innan 06 för att min bror skulle komma och hämta mig och sedan skjutsa mig till Torsby. Brorsan ringde och berättade att vägen var avstängd till mig men han kom fram i tid ändå. Vi åkte till Torsby utan incident och väl där så blev jag inlagd på dagvården. Fick byta om till vackra sjukhuskläder och de tog blod, satte nål samt frågade massor med frågor. Kirurgen och narkosläkaren pratade med mig och jag fick reda på att operationen skulle bli av kl.09. Jag skickade hem brorsan igen då jag hade en känsla av att det skulle ta hela dagen på sjukhuset. 09 var det dags och jag blev inrullad till operationssalen.

 

Jag fick lägga mig på operationsbordet själv och operationssjuksköterskorna presenterade sig och var riktigt trevliga. Vi småpratade och de satte fast diverse saker på min kropp. Innan narkosen så fick jag smärtstillande som gjorde att hela salen snurrade likt en karusell i full fart. Jag hatade verkligen upplevelsen och längtade efter narkosen. Innan de sövde mig sa jag godnatt och somnade på max 5 sekunder. När jag vaknade var klockan 10:30 och jag mådde skit, hade ont och mindes vagt vart jag var. Sjuksköterskan gav mig smärtstillande som inte var morfin och jag försvann lite ut i någon skum värld. Jag vet att jag inte sov men jag orkade inte hålla ögonen öppna eftersom allt bara snurrade. När jag orkade ta in världen igen så var klockan närmare 12:00 och jag mådde verkligen illa. Yrseln var hemsk och jag ville egentligen bara spy upp allting jag kunde. Sköterskan gav mig något mot illamåendet men jag upplevde inte att det hjälpte överhuvudtaget. Jag mådde så dåligt och jag kände mig inte som.. mig. Jag grät i flera timmar och insåg att jag snedtände på läkemedel igen. Fan.

Min yrsel vägrade att ge sig så jag sket i allt och ville bara åka hem. Till slut kunde jag sitta på sängkanten och fick ner en torr smörgås och några klunkar vatten. Jag visste att folk skulle vara oroliga för mig och jag kunde inte ta mig till min telefon. Till slut ringde min storebror upp mig via avdelningens telefon och han kunde senare vidarebefodra information till resten av familjen. Jag blev trött på att vara där och bad min storebror meddela att vår bror kunde komma och hämta mig.

 

Jag såg patienter gå och komma under dagen och jag var på avdelningen hela dagen fram tills 18:00 då min bror kom och hämtade mig. En tant som hade kommit för att operera något i armen hörde oerhört dåligt och en läkare försökte prata med henne men fick i princip skrika. Tanten var hög som tusan och när hon skulle gå och byta om inför hemgång så stannade hon vid min säng och log. "Varför är du singel? Får jag klappa dig på kinden?" Frågade hon mig och log samtidigt som hon strök mig över kinden. "Nej, helst inte.", svarade jag. Hon hörde ändå ingenting och klappade på min kind. Jag log tillbaka trots att jag fann hennes beröring ganska läskig. Hon gick därifrån och när hon var ombytt så kom hon för att säga hej då trots att vi egentligen inte hade pratat. Hmm.

 

När jag väl kom hem så mådde jag jättedåligt igen och hade både yrsel och illamående. Jag hade hela tiden trott att smärtan skulle vara värst men nej, det var allt annat. Jag hade en konversation med sjuksköterskor, överläkare och de läkare som opererade mig och vi kom fram till att jag inte tål varken narkos eller smärtstillande. Jag fick också besked om att gallblåsan inte hade några stenar i sig och att de stenar som jag haft antagligen hade passerat innan operationen. Okej, trist. Men nu blir det inga fler problem med stenar iaf och det är positivt inför min gastric bypass. Nu sitter jag här med 5 stycken sår på magen och jag mår helt okej men jag har ont. Usch.