Jag vet inte vart jag ska börja. Det har varit en emotionell karusell som jag aldrig vill uppleva igen. Jag har 12 tabletter som ska tas varje dag och 1 spruta. Jag har varit öm, trött och ångrat att jag ens lever. Ömheten och smärtan är det minsta som besvärat mig under de senaste dagarna. Såren kliar lite men det är ingenting som stör mig. Jag har mått riktigt dåligt och jag vet inte hur många timmar som jag har spenderat med att må dåligt. 115,8 kg står vågen på idag och jag vet inte om allt det som jag gått igenom har varit värt det. Jag får hela tiden gå tillbaka till mina gamla tankar för att påminna mig om att jag faktiskt tyckte att det var värt det att genomgå detta. Vikten känns väldigt orelevant för mitt liv när jag kämpar med att försöka äta och dricka ordentligt varje dag. Celebran som jag ätit varje dag verkar ha spelat roll vad gäller mående och jag bestämde igår att jag ska sluta ta dem då jag inte har så ont ändå. Vaknar med illamående, yrsel och en jättekonstig känsla i magen. Jag vet att jag måste äta men jag har ingen lust. Tar mig upp ur sängen och äter ändå. Tar mina tabletter och känner mig som en urvriden disktrasa. Jag hoppas att det blir bättre.
gastric bypass, gbp,
Jag sov knappt ingenting. Dörren var lite på glänt då jag fick en lätt panik i bröstet så fort jag skulle somna och hade bett sjuksköterskan att hålla koll på mig. Jag var så trött... De väckte mig vid 23:00 för prover och medicin. Sedan vid 02:00 för fler prover och mediciner. 06:00 kom de in igen och med 2.5h av sömn i kroppen så mådde jag skit. Ångesten var stark och tankarna var mörka. Jag ångrade hela operationen och jag ångrade det jättemycket. Vid 07:00 så kom 3 personal in till mig och sa att jag var tvungen att lämna rummet på grund av en mycket smittsam patient som behövde eget rum. De placerade mig i korridoren där andra patienter, anhöriga och personalen kunde gå förbi och titta på mig. Jag kände mig fruktansvärt illa behandlad och lyfte det med personalen. Deras ursäkt var att de inte kunde göra någonting och att de tomma rummen skulle fyllas med nya patienter.
En yngre man kom förbi min säng med en borrmaskin och sa: "jag ska borra lite över dig nu. Det kommer låta en del." Ok. Jag låg där under en tunt lakan och trosor, mådde skit, i korridoren och nu skulle någon borra i taket. Människor gick förbi och tittade på mig och jag kände mig lite som ett cirkusdjur. Jag hade ingenstans att ta vägen och kände paniken växa. Jag tog med alla mina grejer till toaletten och bytta om till vanliga kläder, gick till tv-rummet och satt där för att slappna av. Jag behövde egentligen vila och få lite lugn och ro men andra patienter kom och satte sig vid mig. De var högljudda, halvdöva och satt och åt högljutt. Usch.. vilken mardröm. Läkaren kom och pratade med mig och frågade om jag ville hem. Jag vill självklart lämna stället och så snart som möjligt. Sjukgymnasten kom och pratade med mig och dietisten likaså. Jag ringde till min bror som skulle hämta mig och väntade ut tiden. 3 liter dropp senare så flydde jag fältet för att åka hem. Utmattad, fylld av ångest och trött som tusan. Det var ingen bra upplevelse.
gastric bypass, gbp,
Idag blev jag äntligen opererad.
Jag kom till Torsby sjukhus vid 08 då jag var tvungen att lämna blodprov innan. Det stod 10:00 på kallelsen till operation men när jag väl kom dit så fick jag reda på att det skulle dröja tills efter lunch innan jag blev opererad. Det har varit en känslo- och tankestorm under dagen och jag ska beskriva det så bra som det går.
Jag satt på sängen inne på uppvak och väntade på min tur och tankarna cirkulerade konstant kring: Vad har jag gett mig in på?
Sköterskorna var jättesnälla och jag fick samma sjuksköterska som jag hade vid min galloperation. Hon, kirurgläkaren, narkosläkaren och en till sjuksköterska pratade ihop sig angående mina problem med morfin och narkosen i sig. De kom överens om en lösning som gjorde att jag inte skulle må lika dåligt. Runt kl. 14:00 så fick jag äntligen komma in till operationssalen. Med nedhasade strumpor och yrsel så fick jag lägga mig på britsen igen. Tankarna kom igen: vad fan har jag gett mig in på?
De förklarade åter igen att jag skulle få andra preparat så att jag inte skulle må skit när jag vaknade. Jag sövdes utan problem och när jag vaknade så mådde jag helt ok. Jag var dock jättetrött och syresatte mig väldigt dåligt. Jag fick syrgas under en lång stund och mådde illa av den. (Det är något med syrgas.. det smakar äckligt och luktar på ett mycket speciellt sätt). Efter det så gick det relativt bra. Jag kom upp på avdelningen och fick ett eget rum. Personalen på avdelningen var däremot riktigt dryga och otrevliga. Men, jag var öm, nästan fri ifrån smärta men med en enorm obehagskänsla i magen. Jag lyckades dricka lite vatten och fick i mig en tablett.
Tankarna nu: nu är det äntligen gjort men fan.. jag kanske inte borde ha gjort detta.
gastric bypass, gbp,