Trots att jag har en miljon saker jag skulle kunna skriva så väljer jag att inte skriva mycket. Mitt liv är i kaos och mitt känsloliv likaså. Ingenting är som det ska vara och jag står inte ut med de flesta människor.
Någon som står mig nära är sjuk och det är så svårt att acceptera. Ibland önskar jag att jag vore en av dem som lägger ut alla sina tankar på facebook och kallar alla människor för "bästa" och skriver visdomsord som ingen lever efter. Nu är det tyvärr inte så och det mesta stannar inombords. Kanske vore det lättare att vara en av de där hurtiga öppna människorna som jag träffar ibland men det är ju omöjligt. Jag är bara den jag är och det är allt jag kan vara. De senaste 3 veckorna har jag insett att inte alla jag umgås med gillar vem jag är. Det gör mig så ledsen att veta men känner att jag kan leva utan de människorna. Även om mina val gör mig till en riktig ensamvarg så är jag hellre ensam än att umgås med folk som inte gillar mig. Jag önskar dock att de vore ärliga om det. Just det.. det där om vuxenhet nu igen. Doesn't work.
Peace.
Kommentera